Skilling 500

Skilling 500 gick detta året i krokarna kring Bor (som har pizzera Kreta men det kommer vi till) och jag skulle placera min ända i högerstolen hos Janne Adolfsson denna lördag.

Chaufför och bil denna dag

Började dagen med att väckas av 4 dagar gamla Nellie vid 05.20 och insåg genast att det inte var någon mening att försöka somna om då väckarklockan var inställd på 05.40 så det var bara att ge sig av till Janne och sedan åka ca 16 mil till Värnamo där besiktningen var.
När vi kommit genom besiktning och anmält oss så var det dax för en bit mat och denna dagen till ära så hade svärmor passat på att fylla år & gjort smörgåstårta

Visst ser den god ut?

som det blev lite över till mig, hade lite problem med att få i mig denna p.g.a mannen i stretch-overall Morgan Eriksson som hade bestämt sig för att sätta i sig en del av min mat.
Nåväl, mätt & glad började jag gå igenom noterna och redigera det som behövdes men när jag höll på med SS3/6 (idag skulle det åkas 3 sträckor 2 ggr) så tog det viktigaste verktyget slut, min tipex :(

SS1:
Janne började lite skakigt och med lite rattfrossa men hittade snart ett hyfsat tempo, nu litade han väl inte fullt på mig eftersom vi aldrig åkt ihop innan men hans förtroende ökade för varje böj och när vi hade ca 2,5-3km kvar så hände det som grusade förtroendet igen, jag bläddrade 2 blad i nothäftet, en bedrift som jag bara lyckats med en enda gång tidigare.
Nåja, detta hände när det blev ett krokigare parti så vi tappade nog inte så mycket tid där.
Raskt över till SS2 som både Janne och jag upplevde som orytmisk men däremot så stämde noterna bra och Janne började lyssna lite mer på mig när jag sa åt han att ge f*n i mittenpedalen och växla upp istället ;)
SS3:
den här vägen hade nog Skillingaryds MK bara tagit med för att få lite SS km, trots det blyga startfältet på ca 95 bilar och vi med startnr 47 så fanns det inte en möjlighet att den skulle hålla trots att vädergudarna hade belönat dom med bästa förutsättningar, vi körde igenom utan några större problem men jag tror att med lite mer risktagning så hade det gått att plocka ett par sekunder.

Service:
Mockatårta är gott, det fanns i låda nr. 2 som Loket hade sagt. Annars var det bara vätska till oss i hytten och lite bensin sen var allt klart, nu fick vi även chans att kolla lite på de andras tider och vi låg på en 4:e plats i klassen med 4 bilar inom 3 sekunder så allt kunde hända när vi skulle ut på andra varvet.

SS4
Nu stämde noter och körning riktigt bra, Janne höll i dom höga växlarna men ett problem som bara blev värre ju längre in på sträckan vi kom störde en del, 2:an & 3:ans växel fick för sig att hoppa ur lite efter eget behag vilket inte är så trevligt så nu fick Janne sitta och hålla fast växelspaken hela tiden, trots detta så tappade vi bara 0,9 sekunder emot första vändan.
SS5
Denna gången kändes det inte lika orytmiskt men koncentration en var inte på topp p.g.a problemen med växellådan men fick ändå en hyfsad tid, 2 tiondelar sämre än förra gången.

In action på SS5

Nu bestämde vi oss att bara ta oss igenom SS6 för att spara både låda och bil med tanke på hur dålig vi räknade med att sträckan skulle vara, när vi kom fram så var det stopp på sträckan då en bil ställt sig på tvären och inte kunde flyttas och då blir man lite orolig, problem med lådan och sen behöva gå å tappa gnistan i väntan på att få starta är ingen bra kombination men efter bara några minuter så rullade det igång igen så det var ganska skönt men bara för att bryta sträckan en gång till då den första bil som gått iväg gjort en rejäl avåkning in i träd och dom behövde lite assistans...
det är lätt hänt när man varit igång men slappnar av när det är stopp och sedan ska man tagga upp sig direkt, nu hoppades Janne & jag och de flesta andra att dom skulle stryka sträckan och så blev det.
När vi kom in till slutmål så visade det sig att vi hade klarat av att hålla 4:e plats trots problemen med lådan så det är ett klart godkänt betyg och dessutom kan jag konstatera att Janne Kristiansson har fel, röda bilar har väghållning.

Hela bilar i mål

Efter prisutdelning så bar det iväg mot Bor och pizzeria Kreta som vi besökt några gånger förut och där blev det som vanligt kaos när familjen Eriksson är med så när pizzabagarn var färdig med våra beställningar så hade han 14 pizzor men vi var bara 13 personer... detta har hänt förr men nu hann vi stoppa det innan han gjorde alla pizzor annars hade det fått bli som efter Semesterturen då Morgan (Herr Stretch-overall) lyckades klämma i sig en pizza och få med sig en till hem.

Visst är dom söta? Undrar om man blir sån när man umgås med Martin?